Tommy Waidelich - Foto: Linda Håkansson

Precis som många andra gläds jag åt de besked som Håkan Juholt och Tommy Waidelich lämnar på DN-debatt. Visst kan man önska att de skulle lyfta fram fler frågor, fler detaljer etc, men hur lång kan en debattartikel egentligen vara? Tror av någon anledning att DN-debatt inte skulle vara så intresserade av att publicera knappt 40 sidor partiprogram och knappt 130 sidor politiska riktlinjer som en debattartikel.

Jag är speciellt glad över att de fokuserar på att skapa förutsättningar för fortsatt utveckling. När de talar om att investera i Sveriges konkurrenskraft, stärka kvalitén i utbildningssystemet, med nolltolerans mot ungdomsarbetslöshet, att bryta utanförskapet och att göra det mer lönsamt att arbeta då är vi på rätt väg. Det handlar om att börja i rätt ände för att få fart på utvecklingen.

Den moderatstyrda regeringen spotta nästan reflexmässigt ur sig det ena efter det andra efter det tredje efter det fjärde etc jobbskatteavdraget, men har det verkligen gjort det mer lönsamt att arbeta? Tro inte annat än att de nogsamt räknar att de ”tjänar in på gungorna vad man förlorat på karusellen”. Varför skulle annars A-kassan bli dyrare, sjukförsäkringen försämras och vad är egentligen deras svar på skenande el-priser, säkert ett nytt jobbskatteavdrag.

Nä, börja i rätt ände och stärk vår konkurrenskraft genom en medveten långsiktig strategi. Det är sådant som tar tid att bygga upp, men går snabbt att rasera. Vi är ett lite exportberoende land som måste ligga i framkant för att skapa möjlighet för att kunna fortsätta utveckla välfärden. 

Listan över viktiga frågor skulle kunna göras oändligt lång, men jag tänker inte dränka debattartikeln i kravlistor på vad som inte kom med. Det är inte precis politiskt vilja som saknas i partiet och därför ser jag fram emot en livaktig bred debatt för att fortsätta utveckla politiken.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Johan Westerholm hoppade högt över Borgs ”dynamiska effekter” och gläds åt riv(s)tart. Johanna Graf kommenterade även hon den förnekelse som (M) på olika sätt verkar ha gått upp i helt och fullt. Peter Andersson, Peter Högberg, Kristian Krassman och Robert Noord kommenterar också dagens DN-Debatt.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2,

Reflektera gärna över samtiden, men parkera inte.

Det finns så mycket jag skulle kunna blogga om att det ibland känns svårt att finna rätt tråd att börja med. Har under dagen funderat på det där med samhällsbygget. Utan överdrift är det en stor fråga som också tar lång tid, typ härifrån och framåt. Några som tröttnat på att vänta är de 108 läkarna som i dag skriver på SvD. De säger bland annat ”En lag som förutsätter att tillfrisknande sker efter tidtabell är inget annat än omänsklig.” Precis! Att den borgerliga regeringen inte vill lyssna på oppositionen, det kan jag förstå (även om det känns trist), men skulle de nu kunna vara så vänliga och lyssna på några som borde kunna uppfattas som auktoriteter på området! Jag hoppas det.

På samma sätt hoppas jag att de tar till sig av kritiken när det gäller utformningen av den nya gymnasieskolan. Där de yrkesförberedande utbildningarna inte längre kommer att ge högskolebehörighet och därför inte verkar attrahera lika många som tidigare. Hantverkarnas riksorganisation säger i SvD att de inte nödvändigtvis vill tillbaka till det tidigare systemet, men de efterlyser alternativ till den förstelnande struktur som nu kommer gälla.

Som sagt det där med samhällsbygge tar tid och vilka stenar som placeras i vilken ordning har viss betydelse för hur stadig konstruktionen kommer att bli. Vi har nu under de fyra senaste åren kunnat följa hur murbruket successivt karvas bort och grundstenar flyttats och bytts ut mot nya och mindre dito. Somliga stenar har nog placerats rätt, men frågan är hur murbruket ser ut? Jag tänker till exempel på det etableringsuppdrag som givits Arbetsförmedlingen. Det kan nog vara helt rätt, men hur ser egentligen förutsättningarna ut? I dagens DN lyfts en ganska splittrad kritik mot detta, som bland annat landar i att en av lösningarna bör vara att höja ersättningen till de privata etableringslotsarna, då kan man undra hur problemet egentligen ser ut.

Samhällsbygge tar som sagt tid och jag hoppas att tiden är mogen för en bred diskussion om hur framtiden ska mötas och välkomnas på bästa sätt, för en sak är säker, framtiden kommer överleva både dig och mig.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Calle Fridén skrev sitt sista inlägg i bloggen i söndags, väl värt att läsa och uppröras över. I måndags skrev Roger Mörtvik om det där med att spara sig i balans. Kristian Krassman skrev i går om kärnkraften, Johan Westerholm och Peter Högberg funderade i går över den nya ekonomiska duon och Johanna Graf skrev om det där med minnet och blodvittring.  Peter Andersson skriver om upproret mot regeringens politik för sjukskrivna, vilket även Rose Marie Wåtz gör på ett så personligt sätt att det går rakt in i hjärtat.
Media: AB1, TV4, SvD1, SvD2, DN1

Talartidsbegränsningen gjorde att jag fick skriva om mitt anförande på natten mellan lördagen och söndagen, därför kanske vissa delar kan uppfattas som väldigt summariska och det är i så fall helt rätt, två minuter är en ganska kort tid. Det viktigaste var dock att poängtera den orimliga situationen som många unga ställs inför i dag när de ska in på arbetsmarkanden och börja sitt arbetsliv.

God läsning!

——
Tack Fru Ordförande

Kära partivänner, kongressdeltagare och åhörare
Det finns många saker som vi Socialdemokrater vill säga när det gäller jobben.

Jag vill lyfta de ungas rätt att få inträda på arbetsmarknaden med schysta anställningsvillkor och i en god arbetsmiljö.

Till följd av försämringar i arbetsrätten och ett högt omvandlingstryck på arbetsmarknaden kan vi inte minst i Stockholms län se fler och fler som genom ökat antal visstidsanställningar, under allt längre tid lever under osäkra villkor på arbetsmarknaden.

Det betyder till exempel att det i stor utsträckning ställer krav på var och en att själv stå för sin egen kompetensutveckling, för att kunna bibehålla och utveckla sin anställningsbarhet. Det är få arbetsgivare som tar ett kompetensutvecklingsansvar för någon som inte är tillsvidareanställd. Många med tidsbegränsade anställningar har dessutom, över tid, en relativt sett lägre löneutveckling, då varje ny anställning blir lite som att börja om från början.

Många unga känner inte heller till sina rättigheter på arbetsmarknaden och de fackliga organisationerna har i många fall svårt att nå de unga för att kunna ge en bra information och stöd.

Jag har mött många ungdomar som drabbats av otyget ”att provjobba”, att jobba en eller flera veckor oförsäkrad och utan lön. Det är väl inte så den första kontakten med arbetslivet ska vara? Det är viktigt att komma snabbt ut i arbetslivet, men det är också viktigt att det sker med schysta villkor. En kommunal sommarjobbsgaranti som den i Nynäshamn är därför en bra idé.

Några ord om utbildning som på olika sätt är ett viktigt instrument för att få en allt snabbare arbetsmarknad att fungera. Ett verkligt livslångt lärande, förutsätter, dels utbildningar, men finansieringen för den enskilde är långt ifrån oväsentlig.

Vi Socialdemokrater vet vad ett jobb betyder, både för individen och för samhället, därför partikamrater är det dags att vi formulerar skarpa förslag för en fungerande arbetsmarknad och ett bra arbetsliv. Det handlar bland annat om en arbetsrätt värd namnet, ett utbildningssystem som understödjer det livslånga lärandet och inte minst måste vi ta fram konkreta förslag för hur de ungas inträde i arbetslivet ska underlättas, utan att ge avkall på schysta villkor och en god arbetsmiljö.

——

Idag är det äntligen dags för extrakongressen. Det ska bland annat väljas partiledare och partisekreterare. Det jag dock hoppas mest på är ett bra och öppet politisk samtal som ger partiledaren och oss alla inspiration för att vinna kommande val.

Jag hoppas på ett öppet politiskt samtal med högt i tak, ett samtal som inte minst erkänner att alla som är på kongressen är socialdemokrater. Jag tror att det är just vår förmåga att hitta de nya lösningarna på dagens och morgondagens problem som är vår styrka. 

För säkerhets skull måste jag väl poängtera att inte heller vi kan kasta ut barnet med badvattnet, men vi måste väl ändå då och då våga fylla på nytt badvatten, eller?

Att tro att vi ständigt kommer att kunna möta morgondagens utmaningar med samma lösningar som tidigare det är möjligen romantiskt och rosenrött, men är det rätt? Målen kan fortfarande vara detsamma, målet om ett jämlikt samhälle, ett samhälle där var och en bidrar efter förmåga och får hjälp efter behov, ett samhälle där var och en får möjlighet att förverkliga sina bästa stämningars längtan.

Politik har många likheter med orientering. Det gäller att veta vart man ska, men det räcker inte. Det gäller också att veta var man är och vilka hinder som ligger framför en på väg mot målet. Det är först då som du kan ta ut kursen och sätta av i sporrsträck. Låt oss därför konstatera några saker; det är 2011, de borgerliga har vunnit regeringsmakten två val i rad, kartan ser inte likadan ut som 2006, de har hunnit fixa och trixa en hel del och de har några år kvar innan det är val igen. Låt oss därför noga ställa in siktet på målet samtidigt som vi orienterar oss på kartan för att kunna välja den bästa vägen mot målet, det skulle öka våra möjligheter enormt jämfört med om hela valrörelsen kör på med blicken stint fäst i  en aldrig så vackert rosenröd backspegel.

Visst, det ska inte tas några beslut om politiken, men goda samtal bär du ändå alltid med dig oavsett om du är partiledare eller inte.

Jag ser med viss spänning fram emot kongressen.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Johan Westerholm, Peter Andersson, Johanna Graf och Kristian Krassman skriver alla fyra om kongressen. Åsa Westlund reflekterar över det där med naturens krafter. Robert Noord å sin sida reflekterar över hur marknadskrafterna skulle kunna vändas till något positivt när det gäller vår välfärd och möjligheten att kunna generera exportintäkter även på detta område, i stället för tvärt om.
Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

I går på frågestunden i riksdagen ställdes det flera frågor som på olika sätt handlade om vår miljö. Det var allt i från frågor om utbyggnad av vindkraft till Sveriges miljöröst i den internationella debatten. Svaren från närvarande statsråd var ömsom lätt urskuldande och ömsom irriterade. De tycker att de gör jättemycket för miljön.

En broschyr av glas, eller?

Döm därför om min förvåning när jag i dag i postfacket får en glassig reklambroschyr i fyrfärgstryck där Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) ler uppfordrande emot mig på första uppslaget… Missförstå mig rätt, broschyrens innehåll är nog bra och målgruppen är inte i första hand riksdagsledamöter utan butiksansvariga och försäljare. Den tar upp den viktiga frågan om att begära legitimation om man är osäker på om personen som vill köpa folköl, tobak eller nikotinläkemedel är fyllda 18 år. Det som gjorde mig minst sagt förvånad var förpackningen. Den åttasidiga broschyren kom i ett bubbelplastsfordrat kuvert… Det är nog gott och väl att tala om att du och jag borde konsumera mer medvetet, snåla på elen (blir ju billigare också…) och återvinna, återvinna, återvinna etcetera. Men här kan någon ta sig för att helt i onödan paketera en tunn folder som om den vore av glas. Men vem har sagt att det där med miljöarbete ska vara lätt.

En annan sak som är om inte svår, så i vart fall svår att förstå, är regeringens hållning till Försäkringskassan. Maud Olofsson (C), som i går på frågestunden fick svara även på allmänpolitiska frågor, hade inget till övers för de svårigheter som nu kommer att drabba medborgarna. Försäkringskassan kommer att tvingas stänga flera lokal- och servicekontor runt om i landet då deras resurser helt enkelt inte kommer räcka till. Regeringens kyliga och nonchalanta hållning återspeglades i hennes svar på de olika frågorna där hon hela tiden försökt lägga skulden på myndigheten och inte alls ville ta ansvar för hur regeringens budget påverkar frågan. Mest tydlig blev när hon i slutklämmen påstod att  ”Vi tillför resurser för att den ska klara det.” Problemet är bara det att det inte stämmer med verkligheten.  

Därför är det minst sagt beklämmande att en annan av regeringens företrädare gör sig bred över Sveriges ekonomiska tillväxt och nu börjar utlova ytterligare skattesänkningar. Fint, de flesta blir ju glada över att få en slant extra i plånboken, men… det finns ju en risk att glädjen fastnar i halsen om den grundtrygghet, som många tar för självklar, på punkt efter punkt skjuts i sank. Det är lite som en pyspunka, det tar en stund innan man inser att luften håller på att gå ur. Dessutom bedömer tydligen riksbankschefen att finanskrisen nu är över och därför kan vi vänta oss räntehöjningar framöver. Risken är väl att vi då kommer stå där med smöret sålt men med pengarna tappade.

Nåja, till sist vill jag sända en tanke till författaren Lasse Eriksson som hastigt avlidit. Jag kommer med tacksam värme lyssna om ljudboken ”Gode gud, ge mig tålamod – men gör det fort”, det är ofta en även i politiken förhärskande känsla.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Johan Westerholm funderar vidare över det där med män och makt, på samma tema målar Johanna Graf bilden av att det kan vara skillnad på vad man vill ha och vad man behöver. Peter Andersson skriver om rätten till vår för så kallade papperslösa. Calle Fridén luftar ytterligare några perspektiv på det där med val av personer eller snarare de som aldrig väljs. Maryam Yazdanfar bloggar om bostadspolitiken och sist men inte minst beskriver Kristian Krassman hur det faktiskt bedrivs ett politiskt arbete i riksdagen, trots att det är 20 dagar kvar till en ny partiledare kommer att väljas.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2

Nytt år och nya förhoppningar. Foto: www.fotoakuten.se

Snart har ännu ett år passerat, vart tog det vägen och vad hände egentligen? Det är väl de frågor som poppar upp i vart och vart annat huvud när tolvslaget närmar sig. Jag grubblade en stund över om även jag skulle sälla mig till skaran av nyårskrönikörer och som ni förstår trillade jag dit. Därför kommer nu spridda minnen och några förhoppningar inför det nya året.

Januari:

Snö och d-ligt kallt, men ingenting emot den kyla som erbjöds de som varit sjukskrivna ”för länge”. Visserligen hade regeringen fått kalla fötter och i december försökt täta lite, men det hjälpte föga och någon riktig arbetslinje hade det fortfarande inte hittat. Jag trodde och hoppades på Mona Sahlin som ny statsminister, inte i första hand för hennes skull utan för att jag helt enkelt vill se ett Sverige som håller ihop och som vågar vara medmänskligt.

Feberuari:

Efter Jul och Nyår kom köttklistret och debatt om vad vår mat egentligen innehåller och om vi som konsumenter får veta allt vi behöver för att kunna hitta rätt i ”E-nr-djungeln”. För egen del knackades det dörr, fastnades i hiss och jag hade en hel månad kvar på mitt ”vikariat” i riksdagen.

Mars:

Fast mitt ersättaruppdrag tog slut den första mars fick jag följa med Försvarsutskottets S-grupps besök till Musköbasen, hemmaplan för en gångs skull. Det var 100 år sedan den första internationella kvinnodagen firades och M-ledaren lyckades med konststycket att i kvällsöppets debatt (troligen oavsiktligt) återuppväcka, den av Gudrun Schyman lanserade, mansskatten.

April:

Förutom påskfirande med både kulörta fjädrar och ägg var det mycket arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknadspolitik och en olidlig väntan på en skuggbudget som tyvärr inte var den mest matnyttiga inför höstens val.

Maj:

Precis som vanligt firade vi den fantastiska högtiden och helgdagen 1:a maj. Det var sillfrukost, Södertörns brass, tåg till Olof Palmes plats i Eskilsparken. Jag fick det hedervärda uppdraget att hålla ihop och hålla ordning på våra talare. Därefter in till Norra bantorget och stå fanborg framför scenen. Jag fortsatte att fundera på vad det där uttalande ”det ska löna sig att arbeta” stod för och varför det hade lanserats som en nyhet i valet 2006. 

Juni:

Försommar och väntan på midsommarfirande i Stumsnäs, Rättvik. Diverse sommaravslutningar avlöste varandra men för de som var sjukskrivna och/eller arbetslösa väntade inget annat än fortsatt lågtryck. Missförstå mig rätt, de som jobbar på försäkringskassan och arbetsförmedlingen fick jobba för högtryck men  regeringen lade inte på några extra kol, trots att det var valår. Coacherna skulle ju greja det där…

Juli:

Jag var på mitt livs första Almedalsvecka och det var faktiskt riktigt roligt. Förutom alla intressanta seminarier, möten, vimmel och mingel var mitt värdfolk fantastiska. De såg både till att jag fick lekamlig och andlig spis. Stort tack för alla underbara kvällssamtal. De M-företrädare som inte hals över huvud hoppade av fortsatte att hålla huvudet i den svala sanden och pratade om ”human anpassning till arbetslivet”. Jag funderade också på det där med barnen, den kommande generationen och vad de kan ha att vänta sig och hur jag skulle vilja att det såg ut. 

Augusti:

Sommaren var verkligen fantastisk, varm, kall, solig, regnig, myggig etcetera och jag passade på att bygga om bloggen. Valrörelsen hade tuffat på i bakgrunden ända sedan våren och nu började den tagga upp med bland annat mera dörrknackning. Jag funderade en del över det där med monopol och om någon i regeringen verkligen spelat monopol på länge. Att Apoteksmonopolet skulle utmanas var väl egentligen ingen nyhet, inte heller att de verkligen var så blåögda att de hävdade att det skulle bli både bättre och billigare när var och en kunde räkna ut att det nog snarare skulle bli tvärt om (det var bara en tidsfråga). Men visst nu får jag ju medlemspoäng på huvudvärkstabeltterna som jag köper på Coop, när jag inte köper den på ett riktigt Apotek.

September: 

Valmånaden med stort S… nåja, det jobbades i varje fall för fullt på att det skulle bli så. För egen del hade jag som kandidat knåpat ihop ett bildspel om saker som jag tycker är viktiga när vi pratar politik och vision. Jag kallade den helt enkelt för ”Min vision”. Dessutom skrev jag ett inlägg om det där med om vad som skapar arbete (OBS! jag kan inte med bästa vilja i världen kallas sponsrad av SN, och jag skrev detta ändå) och hur lätt det är att göra skillnad på att ”gömma” och ”gömma”. Valutgången blev ju minst sagt inte alls vad jag hoppats på, men alla som kämpade och slet förtjänade ett stort TACK! 

Oktober:

Valanalyserna avlöste varandra och den ena efter den andra förståsigpåaren hade än den ena än den andra förklaringen till valnederlaget. Jag ägnade hela oktober till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Ibland är det skönt att försöka hitta tillbaka till lite ordning i kaoset.

November: 

Bloggmässig pausmånad, vilket i efterhand känns lite märkligt med tanke på all turbulens som spelades upp. Olika kriskommissioner jobbade på och Mona Sahlin bestämde sig för att ställa sin plats till förfogande. Kanske var det det enda rimliga, men visst kändes det märkligt att se presskonferensen och ännu märkligare blev det när en av de borgerliga tidningsjättarna gjorde en hyllningsartikel över allt hon gjort under sin politiska gärning.

December:

Nu blev det bloggande i julkalenderform med politik både på längden och tvären. Jag var en av alla de som var på förtroenderådet och som dessutom passade på att begära ordet, inte för att klaga och inte för att oreserverat hylla men för att rikta en uppmaning till alla de som, varje dag eller då och då, knyter näven i fickan och som tycker en massa om hur det borde vara. Oavsett vad somliga försöker påstå är det faktiskt på kongressen som politiken läggs fast (i varje fall i det parti jag är medlem i). Du kan som enskild medlem påverka, du kan skriva motioner och du kan lobba för dina idéer men det är på kongressen som det gäller. Vinner du tillräckligt många för dina idéer då kommer de att ge avtryck i politiken och det är ingen lek, det är på allvar. Visst det kan ta tid att få gehör och det kan ta tid att få makt att förändra men för att travestera på skraplottsreklamen ”plötsligt händer det”. Vi vet alla att så plötsligt är det oftast inte, hur många skraplotter har du köpt och skrapat och hur många miljoner har du vunnit? Men precis som droppen urholkar stenen gör också ord skillnad. Däremellan kommer jul och nyårsfirande.

Förhoppningar inför 2011

Kriskommissionerna fortsätter arbeta, extrakongress blir det i mars och jag har blivit ombedd att för en tid träda i tjänst som ersättare i riksdagen från den första mars. Jag hoppas på en politisk förändring som inte bara består av vackra ord, en förändring som berör och rör oss. Jag hoppas att valberedningen kan säg att de har haft de allra bästa förutsättningarna när de presenterar förslag på ny partiledare. Jag hoppas på fortsatt goda politiska samtal med mer fokus på politiska förslag och med stor respekt för olika utgångspunkter. Då tror jag att det finns goda förutsättningar att kunna göra verklig politik av beslut som vi tar på både extrakongresser och ordinarie kongress.

Fick jag önska fritt vill jag dessutom se en reformerad sjukförsäkring och en ny arbetslöshetsförsäkring som verkligen lever upp till sitt namn. Jag skulle också vilja se en arbetsmarknadspolitik som släpper ”quick-fix” till förmån för åtgärder som verkligen funkar. Dessutom skulle jag vilja se småföretagen få möjlighet att expandera för jag tror i likhet med många andra att framtiden finns där ute och att mesta möjliga antalet arbetstillfällen ännu inte är uppnått. Det finns mycket mer på min önskelista för 2011, men jag tror jag stannar upp här just nu. 

Ber med denna återblick att få önska alla mina läsare ett gott slut och ett GOTT NYTT ÅR! 

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Aurora Gullberg hyser hopp om framtiden, Daniel Mathisen bjuder på lite musikalisk revolutionsromantik och Jonas Morian känner ett behov att förtydliga sina roller. Sandro Wennberg reflekterar över Centerpartiets kris ”När en väljarbas dör”, men han kopplar det också till (S). Robert Noord skrev för några dagar sedan om Ylva Johansson och därefter har Charlie Hansson sällat sig till skaran av kandidater. Lena Sommestad skriver om några ”möjliga beståndsdelar i ett modernt, socialdemokratiskt välståndsparadigm” och HBT-Sossen tar fasta på fem viktiga reformer för att få fler kvinnor i arbete och Johanna Graf konstaterar att Stockholmarna är svikna. Kristian Krassman och Peter Andersson recenserar statsministerns utfästelser i SvD, Peter skriver också en nyårsbloggkrönika, vilket även Peter Höberg, Calle Fridén och Johan Westerholm gjort, Johan skriver även ”En stilla betraktelse årets sista dag om terrorism”. Maryam Yazdanfar bjuder på ett konstnärligt årsbokslut, signerat Poeten.       
Media: DN1, DN2, SvD1,

Då börjar julaftonskvällen lida mot natt. Dagen har varit traditionsenligt fylld av förseningar, glögg, pepparkakor, julmust, diverse julmatsfixande med påföljande ätande (inte minst Farmors Jansson, den är bäst). Dessutom har vi så klart njutit den bästa ankan (Kalle Anka), tittat på den finaste filmen ”Kan du vissla Johanna” och självklart den utan konkurrens bästa: Karl-Bertil Johnssons julafton. Just nu rullar den reklamförlängda ”Tomten är far till alla barnen” och däremellan har några få julklappar delats ut. En bonus TV-mässigt var helt klart att Svt åter visade ”Trolltyg i tomteskogen” – TV-lycka. Ja, julafton hos oss är lite förutsägbar, men det är ju samtidigt lite av charmen.

Just nu har jag röjt av ett hörn av köksbordet, så att jag kan vara med fast jag bloggar. För det är väl just det där med att vara tillsammans som är det bästa med julen. Därför är det ju inte så lite ledsamt att höra att många som var på väg till sina olika julfiranden fastnade på vägen. Jag hoppas för deras skull att det på dessa försenade tåg, bussar, flyg, på stationer, flygplatser etcetera ändå rådde så pass mycket julstämning att det blev en trevlig jul, annorlunda men trevlig. Men jag tror inte de som sitter på försenade tåg, missar sina anslutningar och så vidare är lika glada som infrastrukturministern över att Trafikverket och SJ hade en gemensam presskonferens. Visst jag ska inte var orättvis på julafton, visst har vi haft många milda vintrar och visst har regeringen lagt lite mer pengar på drift och underhåll men hur svårt kan det vara att konstatera att det inte räcker när kung Bore får för sig att låta det vara kallt och snöa mycket och länge.

Sedan vet jag inte om man ska skratta eller gråta när nyheterna rapporterade att ”tomten” rånar högvakten på ett skarpladdat vapen. Det är självklart inget att skämta om, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på vem det var som önskade sig ett sådant i julklapp och hur mycket ”spenat” som denne varit tvungen att äta för att ”tomten” skulle uppfylla denna önskan… Tursamt nog verkar vakten inte ha blivit fysiskt allvarligt skadad.

Dagens lucka är en liten hälsning från mig till alla mina läsare, jag hoppas att ni har haft en bra julafton och att resten av julhelgen blir minst lika bra.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Johan Westerholm skriver om starkt kaffe och det där med lagom jul, Peter Andersson bjuder på några rimmande juldikter och Peter Högberg delar med sig av en julkrönika. För några dagar sedan skrev Thomas Bodström en liten införjulbetraktelse.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2

Julafton väntar runt hörnet och förutom trafikkaos rapporterades det också om risk för att glöggen skulle ta slut. För att inte systembolagets kunder skulle behöva gå hem tomhänta meddelades att systembolaget hade tagit fram glöggrecept… Jag ska absolut inte sticka under stol med att jag gillar glögg, men jag har mer och mer börjat föredra den vanliga och ibland ovanligt intressant smaksatta ”Blossan” som man hittar på Coop. Det blir så denna jul också, starkvinsglöggen går bort och istället blir det apelsinblossa. Är man dessutom lite ouppmärksam råkar man koka bort den alkohol de säkert med stor omsorg fått till. Men jag ska heller inte sticka under stol med att jag gillar vårt alkoholmonopol då det är en viktig del i alkoholpolitiken och att jag därför med stort intresse läste när utredningen om ”gårdsförsäljning” sågades på DN-Debatt.

För övrigt har jag idag funderat på hur de där våldsutövande sportsupportrarna tänker, kanske speciellt med tanke på att det snart är jul. De måste rimligen ha bli portade hos tomten för många år framöver (sen kan de ju försöka med att ”äta sin spenat var dag…”). Jag förstår att man vill supporta sitt lag, men jag kan inte för mitt liv begripa varför det för ett antal ska behöva betyda slagsmål och häcklande av det andra laget och dess supportrar. Samtidigt är det, i vart fall i stockholmsområdet, skriande behov av hallar. Tänk tanken att i varje fall en del av de resurser som vi gemensamt lägger på att hantera supportervåldet och dess efterverkningar skulle kunna användas till att fler barn och ungdomar skulle kunna få utöva sina idrottsintressen. Rött kort till alla som hänger sig åt så kallat supportervåld!

Nej tacka vet jag riktiga julkort, och jag vet att jag är i gott sällskap när jag säger att det värmer lite extra när de små, stora, rektangulära eller kvadratiska korten (med eller utan kuvert) dimper ner i postlådan. Dessvärre får jag erkänna att årets julkortsambitionerna stannade vid att inhandla diverse fina kort, som inte blivit postade… Men om det är tanken som räknas, då är jag fortfarande med i matchen.

Hoppas nu att alla mina läsare får en riktigt God Jul

Näst sista luckan (ja det kommer en i morgon också, är det julkalender så är det…) gjorde ett ”ytligt” djupdyk… i dagens nyhetsskörd, så där dan före…

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Kristian Krassman skriver om det obegripliga och korkade supportervåldet, Peter Andersson gör en ”Charles Dickens” och låter (S) få en återblick, nutidskoll och en framtidsspaning, Berit Högman undrar när människor slutade tänka själva.  Johanna Graf skriver om det som är viktigast (även när det inte är jul) och det gör på sätt och vis även Maryam Yazdanfar.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Dan före, dan före dopparedagen… Det finns helt ofattbara saker att fundera över, som hur gästarbetare utnyttjas av kriminella nätverk, att våld mot kvinnor inte minskat trots stora satsningar och att svensk polis föreslås få rätt att begå brott i utredande syfte.

Men det som de flesta nu verkar vara sysselsatta med är att förflytta sig kors och tvärs, eller i vart fall försöka. För några veckor sedan funderade jag över när snön förvandlades från något fantastiskt och underbart, något som man längtade efter till något som man numera svär ve och förb-else över. Jag tror att det kanske var när snowracern blev för liten och när snöbollskrig bara blev vått, kallt och jobbigt.

Fortfarande händer det dock att jag kramar några snöbollar för att göra en snölykta, men snöänglarnas tid är nog förbi…

Därför bjuder dagens lucka på en av mina favoritjullåtar: Anders F Rönnblom, Det är inte snön som faller…

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: HBT-Sossen skriver om byggföretaget Botrygg som anmält bloggaren Calle Friden, de undrar helt enkelt hur företaget tänkte (eller inte tänkte) nu, även Peter Andersson skriver om detta. Peter gör också en intressant krönika över veckans nummer av Mitt i Huddinge, sedan skriver han om hur det nu är oppositionen som ska ersätta den tystade revisionen inom Stockholms läns landsting. Peter funderar också på hur han ska göra med sin lunchinbjudan, han delar med sig av sina tankar om jobb och tillväxt samt en analys över den senaste händelseutvecklingen när det gäller Primes uppdrag för SN, vilket även Johan Westerholm skriver om, Johan har också skrivit om hur gästarbetare utnyttjas och hur det är kriminella nätverk som ligger bakom detta. Johanna Graf ger tips på ”nerdiga” julklappar och Maryam Yazdanfar skriver om det där med att vara lite mer ”bara människa”.
Media: DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3,

Det talas ofta och mycket om vikten av valfrihet. Det ska väljas leverantörer av olika slag, det handlar om telefon, el, bredband, pensionsfonder etc. Det handlar också om frihet att välja förskola och skola till sina barn och här någonstans börjar det bli intressant.

Alla val kan göras på känslomässig eller rationell grund och vem kan egentligen avgöra vad som är rätt val för någon annan? Men valfriheten bygger på att det finns något att välja på och att alla val respekteras. Därför är det inte utan att jag häpnar över det som nu händer i Jordbro.

Vad har hänt i Jordbro? Den borgerliga majoriteten tar precis före juluppehållet beslut om att det är stopp för nyintag till årskurs 6 i Jordbromalmsskolan. Skälet är att det skulle vara för få elever i skolan då bara 33 % av de som bor i området går i den skolan (lite drygt 250 barn). Därför ska skolan avvecklas, det sker inte direkt utan skolan ska helt enkelt svältas ut och beslut om nedläggning ska hanteras av kommunfullmäktige i mars. Men låter det som respekt för det fria valet? Det finns naturligtvis flera perspektiv som också motiverar en fortsatt verksamhet i en högstadieskola i Jordbro, men just nu har jag valt att fokusera på det där med valfriheten, för det är onekligen lite extra intressant i en borgerligt styrd kommun.

Det är beklämmande att konstatera att det uppenbarligen går ann att snacka om valfrihet, men att leva med de politiska konsekvenserna av valfriheten är något annat. För mig är det uppenbart att den borgerliga majoriteten försöker backa undan från sitt politiska ansvar och i stället skyller på dem som av ett eller annat skäl valt en annan skola än Jordbromalmsskolan. Att stå upp för valfrihet kräver också att politiken är beredd att bära av ansvaret för hur individerna väljer. Förutom att det är märkligt att en så stor kommundel som Jordbro inte skulle ha en högstadieskola är det minst sagt märkligt att det val som en tredjedel gjort, inte respekteras. Det är också minst sagt beklagligt (om än inte förvånande) att väljarna i höstens val inte hade möjlighet att väga in detta nu så brådskande beslut.

Verklig valfrihet finns egentligen bara om det val som var och en gör inte inverkar på någon annans möjlighet att göra andra val. Att förespråka valfrihet kan därför vara förknippat med ökade kostnader och det måste i så fall politiken vara beredd att bära av.

Under tiden ska också en ny skola byggas i Jordbro (Höglundaskolan) som ska rymma årskurserna 1-5 och Martina Mossberg (M) säger att om det finns intresse för det i framtiden kan den byggas ut till årskurs 9. Hur stort intresset måste vara, framgår dock inte. Det räcker ju uppenbarligen inte med den tredjedel som idag går i Jordbromalmsskolan.

Mina partikamrater har tagit strid för Jordbrobornas möjlighet att även i fortsättningen kunna välja en skola på hemmaplan. De har föreslagit att det redan nu skulle beslutas om att Höglundaskolan även ska rymma årskurserna 6 – 9, att eleverna under tiden kan gå kvar i jordbromalmsskolan och att ett åtgärdsprogram tas fram för att säkra kvalitén.

Tilläggas kan att motsvarande beslut nog aldrig skulle kunna ske i vissa andra kommundelar, där den borgerliga majoriteten skulle ha allt för många röster att förlora.

Dagens lucka visar hur fel det kan bli när friheten att välja används som ett sätt att fly politiskt ansvar.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Kristian Krassman skriver om avgiftsfri skola, Peter Andersson vill ha en stark opposition och konstaterar att majoriteten i Stockholms läns landsting inte är intresserade av någon granskande revision. Johan Westerholm skriver om brist på insikt, Peter Högberg skriver om medlemmen samtidigt som Enn Kokk har hittat underhållande pressgrodor. Sist men inte minst har Calle Fridén skrivit om Botryggs förtalsanmälan, undrar precis som han om de också tagit upp kampen med Metro och SvD? 
Webben: Socialdemokraterna i Haninge tar ställning för Jordbro
Media: HP1, MiH1,

—-
Stängd för kommentarer, då det spammats mycket på detta inlägg
—-