...en sommar går förbi...

som blev en omvälvande vecka. Förra onsdagen hade jag tänkt skriva ett inlägg om arbetsmarknadspolitik. Centerpartiet hade då en debattartikel i DN som bara var sååå gammaldags. Men sen kom det både en och flera saker emellan, inte minst Almedalens stora snackis ”Littorin-affären”. Jag håller med Staffan Dopping, Littorin borde inte ha krishanterat sin egen kris och hans chef kunde gott ha kostat på sig några uppskattande ord. Kanske påverkar sådant också förtroendet för chefen, för egen del hoppas jag att de vikande siffrorna snarare handlar om hans osympatiska uppträdande under söndagen.

Nu är Almedalsveckan slut sedan flera dagar och visst saknar jag spontana möten med gamla och nya bekantskaper, intressanta seminarier och inte minst mina goda vänner som såg till att jag hade någonstans att sova, suveränt. Värmen är dock kvar och ”Littorin-affären” likaså, men den börjar väl så sakta ebba ut. Det måste nog ändå anses rekordsnabbt, med tanke på ämnet, Mona Sahlins väska och andra godbitar pratades det nämligen om då och då under Almedalsveckan (ni vet den där födelsedagspresenten som hon borde ha tackat nej till, alt. aldrig använt). Det politiskt intressanta med ”Littorin-affären” är väl att det som påstås ha hänt, är en fråga som hans eget parti har velat gå hårt åt. De minnesgoda minns de gredelina kuverten som Justitieminister Ask ville att misstänkta sexköpare skulle få hem i brevlådan, så att grannar och andra förstod vilken… (ni förstår själva).

Nåväl nu finns det en annan som tills vidare ska chefa över Arbetsmarknadsdepartementet, Tobias Billström. Återstår att se om det kommer att innebära någonting mer än att det är ett annat namn som står som undertecknare för olika pressmeddelanden, troligen inte.

Min reflektion över Almedalsveckan är annars att de fyras gäng, högeralliansen, var lite tjuriga (redan innan Littorin avgick). De tog till alla retoriska knep de kunde för att förminska sina motståndare. Jag tyckte att de stundtals var raljanta i överkant, oförskämda och ibland kunde de inte hålla sig och gick till och med lös på varandra. Däremot verkade treklövern, de rödgröna, vara väldigt samspelta. De höll sig i huvudsak till sina egna visioner, använde de politiska motståndarnas politik för att spegla sina egna förslag och pratade väl om varandra. Jag hoppas att valrörelsen i höst kan få handla om just det, visionerna och vägvalen. Framtiden är oändligt lång; vi och de som kommer efter oss kommer att tillbringa mycket tid där, därför betyder vägvalet och visionerna mycket, för att inte säga allt.

Intressant?
Bloggare:  Staffan Dopping 1, Staffan Dopping 2, Johan Westerholm, Peter Högberg, Jan Helin,  
Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3

Har lyssnat på många politiska debatter och förundras fortfarande över uttalandet ”Det ska löna sig att arbeta”.

Det uttalandet i sig är intressant ur flera perspektiv. Dels för att det alltid lönar sig att arbeta jämfört med att vara sjukskriven, föräldraledig eller arbetslös (läs mitt tidigare inlägg) och dels för att det i undersökning efter undersökning visar sig att lönen inte är det som har störst betydelse när det gäller jobbet. Uttalandet syftar väl till att skapa  en kännsla av att personer som inte jobbar är lata och att ”du” klarar dig bättre på egen hand. Detta är på många sätt minst sagt försåtligt.

Jag vet inte hur många berättelser jag har fått höra av vänner och bekanta där det blir tydligt att när arbetslösheten eller sjukdomen slår till, då spelar det ingen roll ”att det lönar sig att arbeta”. De har inte blivit mindre arbetslösa eller sjuka för det.

Mona Sahlin har rätt, politik är mer än skatter. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha på lång sikt. Därför handlar det om hur skatterna används och hur de bidrar till att minska klyftorna. Jag vågar påstå att alla vinner på ett samhälle som håller i hop, där var och en bidrar efter sin förmåga och där klyftorna inte tillåts bli för stora.

Intressant?
Bloggare:  Johan Westerholm, Åsa Westlund, Monica Green, Daniel Mathisen, In Your Face, Peter Andersson
Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3,

Läser på DN-Debatt att den 7 maj blir en intressant dag. Då kommer det enligt artikelförfattarna läggas fram en avhandling vid Umeå universitet, ”Arbetsmarknadspolitikens betydelse för arbetslöshetens konsekvenser över tid”. ”I den visar dessutom forskningen att relativt höga nivåer i
a-kassan hjälper arbetslösa att hitta tillbaka till ett arbete där deras tidigare kunskaper och erfarenheter kan tillvaratas. Detta bidrar i sin tur till att individernas inkomstnivåer kan bevaras.” Artikelförfattarna konstaterar också att annan forskning dessutom har visat att modellen med en generös a-kassa fungerar i kombination med hög kontroll.

Detta är intressant av flera skäl, men inte minst därför att valrörelsen verkar ha dragit i gång på allvar och de rödgröna har enligt Aftonbladet kommit överens om en höjning i två steg, vilket gör att arbetsmarknadsminister Littorin känner sig tvingad att åter försöka få fäste för mantrat ”det måste löna sig att arbeta”. Dessutom passar han på att slå ett slag för dem som genom kollektivavtal kompenserar för låga a-kassenivåer. Lite magstarkt med tanke på att de borgerliga inte direkt har rosat marknaden när det gäller kollektivavtalen som sådana.

Dessutom bygger de borgerligas resonemang ”det ska löna sig att arbeta” på att personer som blivit arbetslösa är ganska nöjda med det, vilket är minst sagt syniskt.

Undrar hur Littorin och hans kompisar i alliansen ska förhålla sig till den kommande avhandlingen. De kanske behöver titta på följande film från TCO som bygger på verkliga berättelser från krisens Sverige, från människor som på olika sätt drabbats av följderna av ett för lågt tak i a-kassan.

Det är verkligen på tiden att taket i a-kassan höjs!

Intressant? 
Bloggare:  Veronica Palm, Röda Berget, Emil Broberg, Johan Westerholm, Utredarna 
Webben: TCO
Media: DN1, DN2, SvD1, SvD2