Tal på Haningedagen 2016

Idag är det Haningedagen och höll nyss mitt öppningsanförande. Årets tema går under ”Fritt ord 250” som handlar om att uppmärksamma att Tryckfrihetsförordningen i år fyller 250 år. Jag fick hålla ett öppningsanförande för Haningedagen, självfallet iförd min Haningedräkt, och hälsade alla välkomna samt passade på att göra några korta reflektioner kring yttrandefrihet, självcensur samt hur och varför man bör göra sin röst hörd.

Nedan kan ni läsa ungefär vad jag sa.

img_7615

Mitt namn är Meeri Wasberg och jag är kommunstyrelsens ordförande här i Haninge kommun.

Jag är fantastiskt glad över att så många har kommit hit denna underbara sensommardag. Haningedagen är en tradition som sträcker sig många år tillbaka i kommunen.

Haninge är idag en kommun som växer oerhört mycket tack vare våra höga ambitioner gällande bostadsbyggande.

Idag vill allt fler människor flytta till Haninge och varje år blir vi Haningebor 1 000 – 1 500 fler och om några månader kommer vi att vara fler än 85 000 kommuninvånare.

En del av er som är här har säkerligen varit på Haningedagen tidigare år men för många är det kanske er första Haningedag och ert första år som Haningebor.

Oavsett om du bodde här 1971 när Västerhaninge och Österhaninge slogs ihop och bildade Haninge kommun eller om du nyss har flyttat hit, eller för den delen om du bara är i kommunen på besök så hoppas jag att ni ska trivas här idag.

För er som ännu inte är helt inbitna Haningebor kanske ni undrar vad det är jag har på mig. Det är en Haningedräkt uppsydd och ändringssydd av Anita Stjänström på Haninge Hembygdsgille och egentligen ska det vara en silverbrosch med en eklövsslinga på men Anita tyckte att en med tuppar på passade mitt uppdrag bättre, då tjädertuppen återfinns på vårt kommunvapen.

2015 är också hembygdens år och då passar det extra bra med dräkt, tycker jag.

För andra året i rad har kommunen arrangerat kultur- och demokratidagar som sammanfaller med Haningedagen.

I år expanderade vi innehållet i kultur- och demokratidagarna och det har funnits aktiviteter i såväl Jordbro, Handen som i Brandbergen.

Programpunkterna behandlar frågor som “Hur gör jag min röst hörd?”, “Hur kan jag vara med och bestämma och ta plats i vårt samhälle?” och “Vad kan jag själv bidra med?”.

Under veckan som gått, vilket också fortsätter idag, kan Haningebor ta del av debatter, utställningar och festliga kulturarrangemang.

Årets kultur- och demokratidagar och årets Haningedag går under temat “Fritt ord 250”. Det är för att uppmärksamma att Sveriges tryckfrihetsförordning i år fyller 250 år.

En sak väl värd att uppmärksamma tycker jag.

1766 års Tryckfrihetsförordning var den första i världen av sitt slag gällande allmän tryckfrihet och yttrandefrihet. Tryckfrihetsförordningen inkluderar också offentlighetsprincipen.

Den lag gör det möjligt för vem som helst att begära ut en offentlig handling, från kommun, landsting eller stat, och därmed möjlighet för vem som helst att granska makten. Tryckfrihetsförordningen har genom åren uppdaterats ett flertal gånger för att tillförsäkra Sveriges medborgare yttrandefrihet.

Det finns många goda anledningar till att uppmärksamma tryckfrihetsförordningens 250:e år.

Jag tycker personligen att det är passande därför yttrandefrihet är ett begrepp som debatteras och kastas runt mycket i samhällsdebatten och jag tänkte faktiskt därför passa på att ge några av mina egna reflektioner kring yttrandefrihet, kultur och demokrati.

Det är inte helt ovanligt att idag se eller höra en person först uttrycka en åsikt och sedan när den åsikten ifrågasätts säga något i stil med att “det råder faktiskt yttrandefrihet i det här landet”.

Med det argumentet försöker personen få stå oemotsagd.

Men vår lagstadgade yttrandefrihet och tryckfrihet innebär inte frihet från att slippa bli ifrågasatt när man har sagt eller skrivit något. Lagen ser faktiskt till att det kan bli precis tvärtom.

I en fungerande demokrati med rådande yttrandefrihet är det ett tecken på hälsa och samhällsvitalitet när påståenden och åsikter ifrågasätts, diskuteras och debatteras.

Yttrandefriheten innebär att myndigheter inte ska förhindra dig från att uttrycka dina åsikter men knappast att en annan människa inte ska få säga emot dig.

Samtidigt ser vi ett alltmer hatiskt tonläge breda ut sig, kanske främst i kommentarsfält och i sociala medier, men också på andra platser i vårt samhälle.

Hatet som personer som uttrycker sig offentligt får utstå riskerar enligt många att leda till det man vanligtvis kallar självcensur.

Alltså om du vill skriva eller säga något, kanske att du tycker jämställdhet mellan kvinnor och män är bra, men du är alltför rädd för vilka konsekvenser det kommer att få för dig och därför väljer du att inte skriva något och istället vara tyst.

Det är en mycket alarmerande utveckling och att självcensur blir vanligare är något vi alla måste kämpa emot.

Om tryckfrihetsförordningen och yttrandefriheten bara existerar på papper men inte nyttjas av människor att faktiskt yttra sig fritt då tappar demokratin sin livsnerv.

Om bara en liten grupp människor vågar yttra sig medan stora delar av samhället är rädda för att göra sin röst hörd blir demokratin lidande.

Medan när fler säger vad de tycker och forumlerar egna tankar och åsikter då blir samhällsdebatten rikare och samhället bättre.

Därför behöver vi sträva efter yttrandejämlikhet. Ett samhälle där alla individer har samma möjlighet att uttrycka sin uppfattning och åsikt. Mycket som behöver göras kräver åtgärder på det nationella planet men det finns också saker för oss att göra i Haningepolitiken och det finns saker som var och en av oss kan göra i vardagen.

Hur skapar vi förutsättningar och möjligheter för alla Haningebor att delta i demokratiska processer och vara delaktiga i samhällsbygget? Det finns många formella åtgärder på plats men det handlar också om att skapa en stabil grund och hur det görs är inte lika självklart.

Jag är övertygad om att kulturen har en viktig roll i att skapa delaktiga medborgare.

Rätten och möjligheten att uttrycka sig utgör grunden för konstnärlig kreativitet och frihet.

Omvänt tror jag också att frihet för kulturen skapar en god grund för möjligheten att uttrycka sig och därmed ökade möjligheter till delaktighet i samhällsutvecklingen.

Som jag nämnde tidigare så växer Haninge kraftigt nu. Under förra året var vi den kranskommun där det byggdes flest bostäder i hela Stockholm.

Vi bygger stad och vi gör det med vetskapen om att en plats inte blir stad bara för att man bor där utan först när man också lever sitt liv där. Arbetsplatser, handel, restauranger, bostäder tillsammans med naturen, friluftslivet, idrotten och ett rikt kulturliv är det som skapar kvaliteterna som vi vill ha.

Vi beslutade därför att i senaste budgeten för kommunen att klargöra att Kulturparken här i Handen ska få vara kvar
– den ska utvecklas – inte rivas!

I tider då de som uttrycker sina åsikter offentligt utsätts för
hat och hot och begreppet yttrandefrihet behandlas allt mer diffust – då behöver även vårt växande Haninge mer kultur och fler aktiva föreningar – inte mindre och färre.

Vi har en fantastisk dag att se fram emot. Det är flera intressanta talare och många givande programpunkter.

Jag ska få äran att välkomna några av de Haningebor som i år fått svenskt medborgarskap. Totalt var det 395 personer.

Några av dem har flyttat hit för jobb, några för att de funnit kärleken här och en del har flytt från länder där det fria ordet inte existerar, länder som kanske inte har en tryckfrihetsförordning överhuvudtaget.

Medborgarskapsceremonin är något som alla kommuner i Sverige genomför och i år valde vi i Haninge att åter hålla den på Haningedagen för att stärka den lokala anknytningen.

Avslutningsvis vill jag ge er en uppmuntran.

Det finns många sätt att göra sin röst hörd och med teknikens utveckling blir det lättare att nå ut till allt fler. Men det handlar också om att göra sin röst hörd på ett konstruktivt sätt och ofta handlar det om att åstadkomma förändring.

Bland utställarna här idag finns det många föreningar och flera politiska partier som inte bara ger dig möjlighet att göra din röst hörd utan också att kanalisera din vilja till att förändra.

Jag hoppas därför att ni besöker föreningarna och partierna och funderar på om inte det där, eller det där kan vara något för just dig.

Gör din röst hörd.

Tack för mig.