Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Kulturbloggen skriver om skoldebatten, Veronica Palm skriver om fenomenet med olika ”tåg” som går till olika destinationer. Eva-Lena Jansson skriver om några av de människor som aldrig kommer till tals i debatten. Jämlikhetsanden skriver om valmanifestet som presenterades härom dagen. Matilda Ernkrans tar upp sjukförsäkringen. Calle Fridén skriver om medierna. Peter Andersson skriver om den Batljan-vind som blåser över Stockholms län just nu. Kristian Krassman filosoferar lite över de stora blå som gör skillnad på bidrag och ”bidrag” även Robert Noord skriver om detta fast ur ett lokalt Haningeperspektiv. HBT-sossen reflekterar över valarbete och Monica Green ger Björklund IG. Rebecka Edgren Aldén skriver mycket klokt om föräldraledighet. Daniel Mathisen skriver om ojämlikheten som accelererat. Anders har på Möjligheternas Haninge skrivit om mitt releasepaty.
Media: DN1, DN2, Svd1, Svd2

Opinionsundersökningarna fortsätter att gå upp och ner. I varje fall ett avseende hoppas jag att den senaste har rätt, nämligen att SD inte kommer in i Riksdagen. Men för övrigt tycker jag mig se att valet kommer bli oerhört jämnt och att det är valdagen som gäller. 

I dag presenteras det rödgröna valmanifestet och det ska jag försöka hinna blogga om i kväll. Men tills dess får ni njuta av några bilder gårdagskvällens dörrknackning.

Dörrknackning i Jordbro, solen sken och många slöt upp. Foto: Lars Wasberg

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Daniel Mathisen har hittat en valaffisch som verkligen sitter på rätt plats. Kristian Krassman skriver om det underliga i att det inte är den minister som har ansvar för en fråga som är den som tar debatten. Johanna Graf skriver om att man kan kampanja precis var och när som helst, varje tillfälle är ett bra tillfälle. Peter Andersson tipsar om frågor inför utfrågningen av Fredrik Reinfeldt. Thomas Bodström skrev häromdagen om kärleken har ett pris i moderaternas Sverige. Robert Noord skriver om hur lokala moderater inte precis jobbar på för att hushålla med de gemensamma resurserna.
Media: DN1, DN2, Svd1

Det var en härlig upplevelse att knacka dörr i en kommun som inte räds stora utmaningar, som inte räds nya och provocerande utrryck för att få fart på det hela. Mera Nynäshamn i hela Stockholms län, då kommer det att bli riktigt fart. 

Jag kan inte vänta! Foto: Lars Wasberg

 Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Daniel Mathisen skrev i går om det talangfulla Nykvarn, Kristian Krassman skriver om ”analyser” från partiet med den nationalromantiskt färgade prästkragen och Peter Andersson skriver om Peter Högberg som skriver om Tokmoderaten. Alexandra Einerstam skriver om verkligt avslöjande nyheter om en grupp Moderata väljare. Robert Noord skriver om de viktiga kvalitetskraven i skolan.

Medmänsklighet - ett bortglömt ord? Foto: Lars Wasberg

Det är många politikområden som bollas upp nu när valet närmar sig. I går var det heta ämnet ungdomsarbetslöshet. I dag verkar det vara regeringens brustna löften när det gäller miljöplitiken och att de rödgrön vill ha en maxgräns på fritids.

Det som allt det där på olika sätt kokar ner till är en fråga om välfärd och vad den då får kosta. De borgerliga är mycket förtjusta i att prata om välfärdens kärna och i går pressades de på vad de menar med det. De klämde ur sig att ”I politiken måste man prioritera” och att de prioriterar ”Skola, äldreomsorg och sjukvård”…

Det handlar alltså retoriskt sett om det gamla ”Vård, skola och omsorg”, men gör det också det i praktiken?

Jag ska ge dem ett rätt och det är att politiska beslut ofta är en fråga om att prioritera. MEN det som inte sägs är ibland lika viktigt som det som sägs och vad är då skälet till att de lyfter fram ”välfärdens kärna”. Jo det är klart att när deras övergripande prioritering handlar om att sänka skatterna ytterligare med närmare 100 miljarder den kommande mandatperioden, då kommer pengarna inte att räcka till ens den gemensamma välfärd vi har i dag, utan steg för steg kommer kärnans verkliga och klena natur att framträda.

Dels är välfärden mer än vård, skola och omsorg. Dels tycker de allra flesta jag talat med att de som jobbar inom dessa områden ska ha bättre betalt eftersom de gör ett så viktigt och bra jobb. Men hur ska det vara möjligt om vi samtidigt inte vill betala för det. Det är en ekvation som inte går ihop.

Ni känner säkert alla till den gamla sagan ”Mäster skräddare” om mannen som ville sy upp en ny rock men som slutar med att ”det bidde ingenting”. Jag är rädd för att varje gång som någon frågar hur det går med välfärdens kärna så är svaret att det ”bidde lite mindre” tills svaret en dag blir ”bidde ingenting”. Till slut står många av oss utan arbeslöshets- och sjukförsäkring, med osnutna hungriga ungar och hoppas på soppköket hos stadsmissionen… Det kan vara långt dit, kanske är det flera generationer dit, men det handlar om vägval som vi kan göra nu.

Vilket samhälle vill vi lämna efter oss? Det är en fråga om miljö, men också om välfärd.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Peter Andersson och Jonas Morian skriver också om eknomidebatten och Daniel Mathisen har kollat in Borgs bokhylla. Johan Westerholm skriver om högerns nya ord för luddigt löfte ”reformambition”. Thomas Bodström och Kristian Krassman skriver om opinionsundersökningarna som haglar omkring oss. Robert Noord skriver om behoven av att våga ta sig an framtidens utmaningar.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Svd1, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5

Vad är viktigt och vad vill vi höra? Foto: Lars Wasberg

Jaha då har opinionen gått både upp och ner igen… Vem är förvånad när det viktigaste som har hänt under det senaste dygnet verkar vara vem som vann ”affischstriden” vid Sergels torg i natt. Jag är dock övertygad om att det kommer vara politikens innehåll som avgör vad du röstar på när du står där bakom skärmen. För detta val, precis som många andra, handlar om välja ett före ett annat. Ska det blir fler händer i vården, fler lärare i skolan, ska sommarjobbet  bli möjligt för alla unga. Eller ska det bli tvärt om? Detta är bara några exempel på skillnader som blir tydligare och tydligare ju närmare den 19 september vi kommer.

Viss herr R (Fredrik Reinfeldt) kan uppröras över att de inte har sagt att skattesänkningar i miljardklassen ska bli färre händer i vården, skolan och omsorgen. Problemet är att folk kan ju tänka själva och de har dessutom sett hur de senaste fyra åren har tett sig. Blå dunster går en gång men inte mer, ingen vill känna sig lurad.

Valet 2010 är inte ett val om vilket opinionsinstitut som man kan lita mest på, det är ett val om framtiden och om vem som har den bästa politiken för framtiden.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Thomas Bodström och Peter Högberg skriver om skatterna. Kristian Krassman, Tokmoderaten och Mina moderata karameller skriver om SIFO. Johanna Graf och Robert Noord skriver lite om vad  valet egentligen handlar om. Peter Andersson belyser sedan hur svårt just det där med kommunikation kan vara.
Media: DN1, DN2, DN3, Svd1, Svd2,

Denna film är en väldigt bra illustration till detta.

Debatterna kommer att bli fler och fler, tonläget kommer att bli högre och högre och skattesänkningslöftena från Moderaterna lär bli fler och högre. Den övergripande frågan handlar väl om hur vi vill att vårt samhälle ska utvecklas, hur ska det vara om ”hundra år” och hur ska det vara på resan dit? Ska vi ha fler lärare, fler förskollärare och fler som jobbar inom vården eller ska vi ha färre av allt?

Vilket tåg vill du ta mot framtiden?

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen: Thomas Bodström och Samuel Engblom (utredare på TCO) skriver båda om gjorda tavlor av ökänd ”konstnär”. Thomas Hartman fokuserar på företagandets förutsättningar när det ikläds entreprenörens kostym. Johan Westerholm skriver också om företagsklimatet. Martin Nilsson skriver om lokala M-företrädare som inte verkar tycka att fler Poliser är speciellt viktigt (vart är de på väg?). Daniel Mathisen undrar om ett ”mänskligare Sverige” verkligen är en relevant bekrivning på de senaste fyra årens förda politik och Kristian Krassman överraskar sig själv.
Media: DN1, DN2, DN3, SvD1

Ven har tid och ork att springa runt mellan flera olika Apotek och kanske ändå inte få tag på det man behöver? Foto: www.fotoakuten.se

När Apoteksmonopolet sattes i gungning konstaterade jag att det enda positiva var att inköp av huvudvärkstabletten även skulle kunna ge medlemspoäng när jag handlade på Coop. I övrigt hade jag svårt att förstå det fantastiska med den privatiseringsiver som följde. Men visst lät det bra med att det både skulle bli billigare (som Mats Odell sa) och att mer tillgängligt.

Det som förut var att betrakta som en rikstäckande koncern skulle ersättas med flera privata alternativ, allt för att kunden (du och jag) skulle få det bättre. Jag var tveksam, poängen var ju just att konkurrensen skulle tvinga ner priserna och då måste ju något annat offras.

Nu kan vi läsa i SvD att det som offrades på den ideologiska konkurrensens altare var servicen. Det är inget nytt, jag vill minnas att jag för flera månader sedan hörde att en av min farmors väninnor hade problem med att få tag sin receptbelagda medicin, den var liksom slut på just det apoteket. Förut kunde apoteken prata med varandra (i hela koncernen) för att kunna hänvisa den medicinbehövande medborgaren till ett närliggande Apotek som hade den medicinen, men nu är det slut med det. Nu är det inte en koncern, nu är det flera och några lägre priser blev det inte heller…

Ola Wong på SvD (som var på jakt efter ett knäskydd) skriver att det är en ”reform skapad av blind ideologi” och jag håller med. Vad borde då lär vi oss av detta? Jo, att det är dåligt att ändra ett vinnande koncept och att det är ännu dummare att göra det av blint ideologiska skäl. Dessutom lär oss spelet ”Monopol” att monopol är bra för den som äger och följdaktligen borde ett monopol som ägs av oss alla också kunna vara bra för alla.

Intressant? 
Andra bloggare har skrivit om andra intressanta ämnen i dag:  Johan Westerholm och Peter Andersson skriver om försvarsbudgeten. Daniel Mathisen skrev i går om en riktig bubblare som presidentkandidat på Haiti och samtidigt skrev Kristian Krassman om betyg i skolan.
Media: SvD1

Samtidigt fortsätter det att födas barn i en aldrig sinande ström, somliga säger att 2000-talet hittills har varit en enda lång babyboom. Det jag  funderar på är hur Sverige och världen kommer se ut när de som ser dagens ljus idag växer upp och i sin tur sätter barn till världen. Jag hoppas att de som föds idag går en ljus framtid till mötes. En framtid där skolan är både rolig och kunskapsrik, där de får drömma fritt och där drömmar kan slå in. Där ingen redan vid 15-16 års ålder ska behöva välja vad de ska bli ”när de blir stora”. Där alla får flera chanser i livet.

För alla er som nyss blivit föräldrar har jag letat reda på detta YouTubeklipp, mycket nöje.
 

Intressant?
Några andra bloggare har funderat lite mer över det där med världen i dag: Johan Westerholm skriver om FN, Daniel Mathisen som har koll på Ungern,  Peter Andersson reflekterar i förbifarten om Förbifart Stockholm och Jonas Sjöstedt funderar på det där med insändare.  
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3,

Fler "morötter" är nog det som behövs, inte fler piskor. Foto: www.fotoakuten.se

I dag skriver både DN och SvD om effekterna av den nya sjukförsäkringen. 
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) och Veronica Palm (S), vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott debatterade det i gårdagens Aktuellt. Förutom att det gamla talesättet ”mycket skrik för lite ull” känns talande för regeringens ”reform” tycker jag mig även se en annan sak. I SvD står det att ”Socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson menar ändå att reglerna underlättar en human anpassning till arbetslivet.” Är det någon mer än jag som reagerar på uttrycket ”en human anpassning till arbetslivet”? Jag tycker mig se ännu en glimt av deras bakomliggande strategi.

Den nuvarande regeringen gör allt vad de kan för att framstå som fackföreningsvänliga kollektivavtalskramare vars enda ambition är att du och jag ska ha ett arbete. De vill till och med hjälpa oss så mycket att om vi blir arbetslösa eller sjuka sänker de successivt ersättningen för att vi ska få en ökad motivation att bli friska och skaffa oss ett nytt arbete. Att dagarna dessutom kan ta slut är bara ytterligare en morot…

För att uppnå allt detta har de lagt ner Arbetslivsinstitutet, minskat resurserna till Arbetsmiljöverket, tagit bort resurserna för fortbildning av skyddsombud i arbetsmiljöfrågor, förändrat förutsättningarna för Arbetslöshetskassorna för att sätt press på lönerna, förändrat sjukförsäkringen så att många människor känner sig jagade av försäkringskassans och arbetsförmedlingens personal (som faktiskt gör sitt jobb). Av allt man kan uppröras över, varför reagerar jag på ”en human anpassning till arbetslivet”? Jag citerar Arbetsmiljölagen: Kapitel 2 – Arbetsmiljöns beskaffenhet 1 §

“Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. 
Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete. 
Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbets­tagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas.
Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter. 
Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar.
(Paragrafen ändrad genom SFS 2003:365)”

Hela det ovanstående citatet belyser arbetsmiljölagens utgångspunkt; sätt människan i centrum för hur arbetsförhållandena ska anpassas till en människas olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. I Socialförsäkringsministerns begrepp ”en human anpassning till arbetslivet” är det precis tvärt om, det är du och jag som ska anpassa oss till arbetslivet. Det förklarar också en hel del av det som den nuvarande regeringen gjort med våra välfärdssystem och varför det är viktigt för dem att människor flyttas mellan olika system.

Jag tycker att det är dags för en mänsklig sjukförsäkring som ger det stöd som behövs under tiden som en människa får vård, rehabilitering, hjälp med arbetsplatsanpassning eller i vissa fall omskolning. Kanske är det dags att återupprätta företagshälsovården och återinföra de så kallade anpassningsgrupperna (samarbete mellan arbetsgivare, fack, försäkringskassa, arbetsförmedling och företagshälsovård).

Allt var inte bättre förr men vissa delar var faktiskt riktigt bra, i varje fall så bra att man skulle kunna låta sig inspireras av det när en ny sjukförsäkring ska tas fram. Visst är det bråttom att rätta till de allra knasigaste sakerna men det är också viktigt att det inte blir ett nytt hafsverk, vi förtjänar helt enkelt bättre. 

Intressant?
Bloggare: Björn Johnson, Lena Sommestad, Johan Westerholm, Martin Moberg, Claes Krantz, Utredarna 
Webben: Arbetsmijöverket
Media: DN1, SvD1,