100 år, 100 år är en lång tid. I år är det 100-årsfirandet av 8 mars, internationella kvinnodagen. Det har inte alltid varit den 8 mars, men spela roll…
Kampen har hållit på och den fortsätter, undrar just hur länge. Hur länge kommer det dröja innan de mänskliga rättigheterna tillkommer alla oavsett kön? Det ska ju inte spela någon roll vilket kön du fötts med, du ska väl kunna förverkliga dina drömmar ändå? Visst, vissa drömmar tar lite längre tid, kostar mer etc men ska de begränsas av det kön du begåvats med som foster?
En väninna till mig konstaterade i dag att ”Det slog mig just att farmor blev omyndigförklarad när hon gifte sig med farfar. Och hon hann inte bli anförtrodd förmyndarskapet till min pappa innan han blev myndig själv”. Det tycker jag stämmer till eftertanke, längre bort än så är det inte, även om det känns som väldigt länge sedan. Visst har jämställdheten gått framåt, men der finns ännu mycket kvar att göra, inte mist när det gäller de värderingar som präglar arbetslivet.
Här om dagen råkade jag ramla över ett anförande av Olof Palme från 1972. God lyssning!
P.S. I en jämställdhetsdebatt i dag kom det där med RUT-avdraget upp… Nu undrar jag bara, vem är det som egentligen nedvärderar de hushållsnära tjänsterna, de som inte vill betala fullt pris eller de som tycker att avdraget är onödigt? D.S.
Intressant? läs mer om jobbävning och bloggstafetten
Webben: Stoppa mödradödligheten
Blogg: Peter Andersson, Johan Westerholm, HBT-sossen, Aurora Gullberg
Media: DN1, SvD1, SvD2
